Djuren låter oss vara fåniga

Det är något med djur som får oss människor att stanna till och bli lite barnsliga igen. Förutsatt att vi inte redan är barn förstås.
För det är något speciellt med att se en vuxen riktigt gulla loss med sin hund och prata bebisspråk med den. Lite som att hunden ger oss ett alibi att vara lite mer känsliga, och fåniga, än vanligt.

På så sätt så erbjuder våra husdjur oss en ovärderlig gåva: Gåvan att faktiskt våga vara oss själva.

För annars så tar vi ju allt som oftast på oss en mask. Man ska vara proper och ordentlig på jobbet och i sociala sammanhang. Med familje och vänner är man lite mer avslappnad, men ändå inte helt sig själv.

Kanske handlar det om någon sorts djup tillit till våra husdjur. Eftersom de älskar oss utan några förbehåll så vet vi att vi kan ge dem vårat pinsammaste, fånigaste och tokigaste utan att de dömmer oss.

Tvärtom så brukar de kunna bli ännu mer spralliga, spralliga och glada när vi gosar och tokar oss med dem. Det blir lite som en positiv rundgång av glädje som bara tar slut när vi människor inte riktigt orkar med längre.

Därför tar det också så djupt i oss människor när våra husdjur, stora som små, råkar ut för något tråkigt. Speciellt om det inte är uppenbart var det rör sig om, det är då som vi blir riktigt oroliga och så snabbt som möjligt vill åka iväg till vår veterinär i Solna.

I de allra flesta fall så brukar det mesta gå att lösa med lite vila och någon form av behandling. Men det gör ändå inte den initiala oron mindre för det. För vi älskar verkligen våra håriga vänner, säkert nästan lika mycket som de faktiskt älskar oss. 
Så passa på att gulle-gulla lite extra nästa gång!